Den där om depressionen

Jag hade hört om det, det där att man inte kom ur sängen, att matlusten försvann och att man kunde få fysiska symptom. Just "säng-"delen hade jag väldigt svårt att förstå, hur kan man inte komma ur sängen det är ju bara att kliva upp.

En dag var det jag. Och inte sjutton var det bara att kliva upp. Jag låg på en madrass i ett av föräldrarnas rum och kämpade i (vad som kändes som) en halv evighet för att ta mig upp och gå på toaletten.

För att inte tala om dessa "lyckopiller". Den som myntade ordet kan inte ha provat själv.  Insättningssymptom - illamående, yrsel, svettningan, ångest, oro, mardrömmar och muskelryckningar. Med en sort blev jag så yr att jag knappt kunde gå. Inte sjutton blev jag lycklig av pillren, men jag kom upp till noll. Då orkade jag ta tag i det som behövde tas tag i.

Blev bättre, mådde bättre. Med och motgångar som alla har, men med en depression i grunden blir motgångarna lätt värre. Det blir jobbigare, lite djupare dalar.

Nu har jag trillat omkull, som psykologen jag träffade häromdagen sa. Ett fantastiskt ord tycker jag! Jag håller på att resa mig upp. Sedan slutet av februari har jag varit helt sjukskriven, i veckan som kommer börjar jag jobba 50% av min 87,5%. Jag känner oron i mitt högra smalben och i höger underarm. Det pirrar och är lite lätt domnat, eller min hjärna tror det i alla fall. Jag vet att så inte är fallet, men det är vansinnigt irriterande.

Den här gången spenderade jag några dagar med att vara ledsen, sen mest bara arg för att jag hamnat i skiten igen. Just nu tar jag det med ro, ilskan har runnit av mig så gott som helt. Det blir ljusare både utomhus och inombords.

Historien om kökssoffan

"Jag vet inte vad jag ska ge dig i födelsedagspresent", sa maken lördagen innan min födelsedag. "Vi kan väl gå på stan tillsammans så får du välja något och jag betalar?"
En helt okej plan i mina öron, frågan var bara vad sjutton jag skulle välja.

Dottern och jag gav oss av till hennes Zumba. Inga föräldrar i salen. Där satt jag tillsammans med min mobiltelefon, ett ypperligt tidsfördriv. Några rundor Wordfeud, Tingelingpussel och så en sväng på Facebook. Gilla några inlägg, skriva några kommentarer och in på en av stans köp-och säljsidor. "Säljes: kökssoffa i fint, använt skick. Kan tas med till staden idag". Jag som längtat efter en kökssoffa så länge, men inte vetat hur vi ska få hem någon skriver genast "köper!". Skickar i samma veva ett sms till maken "Du har förmodligen köpt en kökssoffa till mig i födelsedagspresent, 500:- inkl frakten hit". Ett skratt till svar.

Några timmar senare stod den där i vårt kök. En kökssoffa, i furu och med trist färg på sofflocket. Min kökssoffa. Som jag älskar den, som dottern älskar den. Vi sitter helst i den båda två när det ska ätas. Maken tar en stol.

Min mamma har aldrig förstått tjusningen med kökssoffor, säger hon. Inte jag heller, varför ville jag ha en kökssoffa? Vi hade ju ingen i barndomshemmet, saknade aldrig någon då.

Här om dagen låg jag på kökssoffan och läste. Det låter flott att säga att jag låg, som om jag låg raklång med en kudde under huvudet. Så var inte fallet, så stor är inte soffan. Jag låg med benen lite halvt dinglande utanför karmen, men rumpan och ryggen låg i alla fall plant! Som kudde hade jag hade jag dotterns stora nalle "Lillnalle" (den har hon ärvt från mig, det är jag som döpt den...ingen skugga ska falla på henne). Då slog det mig: Den röda soffan! Så klart! Den röda kökssoffan som farmor och farfar hade. Den var större, knallröd och väldigt hård att både sitta och ligga på. Farfar älskade den. Där sov han middag. Farmor använde den när hon bakade, ofta kom vi dit och hittade farfar i hopkrupen på en stol omgiven av plåtar med kakor. Hela soffan full.

Min soffa kommer aldrig bli knallröd. Men varje gång jag tittar på den tänker jag på den som stod i köket hos farmor och farfar. Genast spinner tankarna vidare och jag tänker på kor, på kotagel, på plattorna som ledde till uthusen, på äpplena - transparante blanche - som växte i trädgården, på farmor och farfar och på att vara barn.

Tänk vad en kökssoffa kan vara bra att ha!