Det ser så härligt ut. Människor som med lätta steg förflyttar sig längst med stadens å. Gamla, unga, kvinnor och män. Med musik, utan musik. I knalliga skor, tighta kläder eller så där lite spontant i joggingbrallor och slitna adidas.
Så där härlig vore ju inte helt fel att se ut. Jag försökte på egen hand, jag laddade ned en app som plingar efter en viss tid, jag köpte en app som skulle få mig att känna mig jagad av zombies.
Mellan "pling"-appen och zombiesarna lyckades jag med ryggskott, influensa och andra delar av livet.
Snörde på mig skorna, tog på mig ett par tights och ett luftigt linne - för att ligga någonstans mellan de piffiga och de spontanare. Gick och sprang, sprang och gick. Efter ungefär 25 minuter slog det mig..Jag vill ju faktiskt inte springa! Det är inte roligt. Jag är dessutom mycket säker på att jag inte kommer tycka att det är roligt om jag försöker mer. Vägra är vad jag tänker göra.
I höst tänker jag hålla mig till Zumba, som är fantastiskt roligt, och att cykla, som också är fantastiskt roligt nu när jag har en cykel som både har fungerande växlar och rullar.
Det gäller bara att hålla tummarna för att influensa, ryggskott och annat elände håller sig borta. Men mer än ett klippkort på Zumban vågar jag mig inte på...de senaste gångerna har ett säsongskort lett till just de där sakerna jag inte vill vara med dom igen. Och ja, jag är övertygad om att det beror på att jag köpt säsongskort...att jag lyfte och vred 25kg dotter upp i cykelsitsen eller att jag jobbar i vården och inte vaccinerade mig har nog inte alls med det hela att göra.
