Beslutet kom

Så kom det gröna brevet från Försäkringskassan. Jag han tänka att det var konstigt att avslaget inte kom i vanliga kuvert. Med lätt darrande händer öppnade jag det första.."Utbetalning", var allt jag behövde läsa, sen förstod jag. Det blev inget avslag den här gången. Pengarna hade till och med satts in på kontot några dagar innan jag fick brevet.

Vad mycket lättare livet kändes plötsligt.

Några dagar senare slutade min sjukskrivning. Jag arbetar 75% och det fungerar bra. Kortare dagar och det är oftast riktigt skönt att kunna släppa allt och gå hem vid ett på dagen. Inget extra ansvar i dagsläget, men i höst måste jag. Men i minskad skala och jag tror att det kommer gå bra. Det har anställts en extra sjuksköterska och livet ser ljusare ut.

Det är några andra saker som ska falla på plats men jag försöker ta en sak i taget. Försöker intala mig att det får ta tid....vilket är vansinnigt svårt när man är en av världens otåligaste varelser. Det är jag och dottern. Vi vill att saker ska ske nu, eller helst nyss.

Jobbet kan betala min KBT-coach, trots att det är privat och inte via företagshälsan. Det känns bra. Jag behöver arbeta på en del saker och med bästa coachen går det säkert fort.

Om att orka vara sjukskriven

Det finns så oändligt många måste fast man är sjukskriven. De flesta måsten lägger man nog på sig själv. Måste städa, måste fixa med disken, måste vika tvätt, måste få ut något annat av min dag än att sitta vid datorn och titta på "Bones".

Sen finns det de där måstena man verkligen måste; äta, gå på toaletten, sova. De som faktiskt lätt blir undanknuffade för alla andra måsten.

Man överlever om köket är skitigt, om tvätten hänger på ställningen i fem dagar och om högen med skärppost försöker tävla med Eiffeltornet i antal meter över marken. Och visst, man överlever ett ganska bra tag utan mat, sömn och toalettbesök - men det blir jäkligt jobbigt efter ett tag.

(Det går mycket bra att översätta alla "man" här ovanför till "jag"..).

Det finns andra saker man ska orka när man är sjukskriven. Läkarbesök, försäkringskassan och folk i största allmänhet.

Läkarbesök kan bli ett helt projekt, det blir lätt mycket intryck och känslan av att kanske behöva försvara att man inte mår bra och behöver mer tid till att må bättre.
Försäkringskassan..åh denna fantastiska myndighet. Förra gången jag var sjukskriven för ångest och depression fick jag avslag, inga pengar inte, jag mådde för bra sa människan (kärringen!) till mig.
Nu förväntar jag mig avslag. Lika bra att ställa in sig på det värsta, då blir fallet inte lika hårt.
Det syns inte på mig att jag är sjuk. Känner man mig inte är det lätt att tro att jag mår som vem som helst, fantastiskt bra på att hålla ihop mig och sen däcka när jag kommer hem är jag.

På torsdag går min sjukskrivning ut, uppföljning med läkare veckan efter. Riktigt hur vårdcentralen tänkte där vet jag inte, men det är en sån där sak som jag inte orkar bråka om. Istället väljer jag att börja jobba 75% och se hur det går. Just nu känns det bra. Vi får väl se hur det känns en vecka in...jag hoppas det känns bra, för jag orkar inte med allt som sjukskrivningar drar med sig!


Dags att sova, imorgon arbetar jag ett hårt pass 7-11.